Magnusson, DRF och Sveriges Rikes Lag

Kort version

» Sverige är en rättsstat. Vi värnar om lagen och vi värnar om oskuldspresumtion. DRF:s årsmötestribunal anno 2020 omfattar 54 dietister och ger en fascinerande närstudie av hur en pöbeljustis kan låta sig hetsas till att trotsa anständighet, demokratiska fundamenta och Sveriges Rikes Lag genom att okritiskt godta överlagda lögner och blint följa regi från en sedan decennier väldokumenterad marxist-leninist* på den mest extrema av vänsterkanter: Maria B. Magnusson.

» Genom förtalet om påstådd rasism, högerextremism och en dold agenda är avsikten att diskreditera samt piska upp hat och aversion mot Forslin. Kampanjen är så framgångsrik att den beslutande församlingen på stående fot väljer att begå lagbrott i sin iver att offentligt avrätta och förnedra Forslin i vad som kan liknas vid en uppdaterad Dreyfussaffär.

» Magnussons skäl till sanningshaveri och grovt förtal är sannolikt tvåställigt: dels uppfattas Forslin som ett betydande problem i hennes förmodade målsättning att vilja radikalisera kåren, dels vill hon anställa en vendetta för tidigare upplevda oförrätter (se nedan).

 

Längre version

2015 mars. DRF håller Årsmöte och fattar beslut i strid mot grundlagen

I kommentaren till Maria Magnussons inlägg på årsmötet nämns en debattartikel hon skrivit tillsammans med några likasinnade för Dietistaktuellt och Läkartidningen. Båda tidningarna avböjde införande. Inte minst för att texten bl a utgjorde ett osmakligt karaktärsmord på en omtyckt och prisad dietistkollega. Magnusson uppmanades istället av Forslin att skriva om sin text utan personangrepp.

Avslaget väckte emellertid ont blod hos Magnusson som till det följande Årsmötet skrev en motion om att Dietistaktuellt måste publicera debattartiklar. Detta är en fullständigt unik händelse i svensk publicistisk historia:

Tryckfrihetsförordningen (TL) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är Sveriges båda mediegrundlagar och utgör världens äldsta lagstiftning för en omfattande allmän tryck- och yttrandefrihet. Den kan ledas tillbaka till 1766. Något vi i Sverige – utöver landets höger- och vänsterextremister – kan vara mycket stolta över.

Enligt både TF och YGL är det ansvarig utgivare som äger det s k ”ensamansvaret” för vad som skall publiceras i en tidning. Detta är utifrån ett demokratiskt och rättssäkert perspektiv synnerligen viktigt eftersom det möjliggör att den som godkänner och ansvarar för en tidnings innehåll också skall kunna ställas till svars då exempelvis brott mot nämnda lagstiftning görs, t ex grovt förtal eller hets mot folkgrupp.

Årsmötet beslutar trots detta faktum att klubba igenom Magnussons grundlagsvidriga motion.

Som Dietistaktuellts läsare är väl medvetna om har Magnusson sedan dess infört en rad debattartiklar som många läsare har tagit sig illa vid. De har uppfattats som obehagliga och orättvisa eftersom de bl a utgjort angrepp på synnerligen duktiga kollegor vilka gjort fantastiskt fina insatser för att öka hälsomedvetandet i Sverige. (Man kan tycka att det är lite beklämmande att ingen dietist har tordats/velat komma till de påhoppade kollegornas försvar.)

2020 mars. DRF:s Årsmöte fattar beslut om att bryta svensk lag

Maria Magnusson gör på Årsmötet 2020 ett oväntat utspel om Magnus Forslins förment rasistiska och högerextrema åsikter, och argumenterar samtidigt för att här finns en dold agenda med bruna förtecken. Framförandet som utgår från ett manus författat av Magnusson väcker bestörtning och leder till att flera som inte känner Forslin närmare, ser det inte som osannolikt att anmälaren kan ha rätt. Magnusson presenterar också en rad överansträngda förmenta ”indicier” som talar för att det skulle kunna ligga något i beskyllningarna.

Rent juridiskt är Magnussons framställan ett skolboksexempel på grovt förtal:

  1. Ett påstående behöver inte vara falskt för att leda till en fällande dom, det räcker att spridningen av uppgifter har till syfte att framställa en person som klandervärd.
  2. Huruvida ett sådant syfte föreligger beror på sammanhang och hur uppgifterna lagts fram. Men att de i detta fall inte bara utgör falska anklagelser, utan att de läggs fram i vetskap om att de är falska, bevisar att syftet var att smäda och framställa Magnus Forslin som klandervärd. Att Magnusson vet att målet med hennes framställan (dvs att Forslin är extremist och rasist) är falsk går mycket lätt att bevisa (t ex). Men detta behövs alltså inte för att väcka åtal.

Efter sin presentation vänder sig Magnusson ånyo till Årsmötet och kräver att hennes manus också görs allmänt tillgängligt för DRF:s medlemmar och att Årsmötet utan närmare överläggning klubbar igenom ett sådant beslut.

Årsmötet bifaller och fastställer att DRF skall beredvilligt tillhandahålla en åtalsgrundande handling. Än en gång anser sig  Årsmötesförsamlingen stå över svensk lag.

2020 maj. Rättsvidrig dom som bygger på falsk anklagelse verkställs. Straff: Uthängning och förnedring

Efter Magnussons utspel på Årsmötet fick Forslin kännedom om hur han hade ”brunsmetats” och förtalats. Forslin var av lätt insedda skäl angelägen om att för DRF:s styrelse visa att påhoppen var rena fantasier och att det inte finns någon substans i anklagelserna. DRF tillstod att så kunde vara fallet men att det tyvärr finns ett Årsmötesbeslut på att förtalet skall tillgängliggöras – utan möjlighet till kommentar från Forslin – för förbundets medlemmar.

Den 15 maj 2020 kl 08:37 genomför årsmötet så återigen en brottslig handling med fängelse i straffskalan, genom att mot bättre vetande sprida falska, uppenbart förtalsgrundande uppgifter. Förtalet görs via DRF:s hemsida som saknar utgivningsbevis och är därmed inte grundlagsskyddad för yttrandefrihet. (dietistaktuellt.com har sedan många år ett särskilt utgivningsbevis)

Att vända ont till gott

Magnus Forslin har i sin kommentar till Magnussons utspel på Årsmötet givit uttryck för att han i nuläget inte avser att driva rättssak. Kanske inte så mycket av vårdsamhet för Magnusson, som för att värna yttrandefriheten och rätten att ge uttryck för även de mest horribla påståenden.

Jag avskyr vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det.” (Voltaire/Hall)

Av just samma etiska skäl, dvs av omsorg för yttrandefriheten och individens rättigheter, skulle Forslin principiellt kunna tvingas stämma DRF för att sprida förtalsgrundande påståenden, med motiveringen att förbundet som historiskt sett har ”lägger locket på” när det blir obekvämt, inte skall kunna tysta alternativa röster med hot om allmän uthängning och förnedring.

En fällande dom skulle bereda väg för ökad demokrati och transparens, för öppna diskussioner utan rädsla för repressalier eller negativa konsekvenser för den enskilde medlemmen.

Se även Pajkastning? ”Forslin beskriver Magnusson som extremist. Han är väl inte bättre han?”

———-

* OBS! Detta är uppgifter som Magnusson själv, aktivt och frivilligt, offentliggjort i publicistiska och andra allmänt tillgängliga sammanhang. Om så icke vore fallet skulle informationsdelgivningen utgöra ett brott mot Dataskyddsförordningen.